Papa don´t preach

Kanske sammarbetade universum aningens i helgen då alla mina tåg rullade och ankom i tid.. det brukar de visserligen göra för min del men det har ju varit lite halvkaos i trafiken så lite osäkert kändes det ändå att sätta sig på tåget.. Inte för att det hade varit hela världen men det känns som om min stresströskel är icke existerande.. När jag letade efter min tvättpåse och inte hitade den så började jag gråta.. jag börjar gråta för att det är stökigt osv.. Så tack universum för att jag slapp skrämma tågpersonalen med mina gråtattacker =)

Teresa och jag var på Wallmans schlagerbar och ja inte mycket folk men skönt avslappnat.. och kareoke.. inget sjungande för min del.. har inte riktigt tagit steget från singstar till stå på scen och sjunga.. känns som en jättemegaplint står i vägen som man måste hoppa över för att gå från singstar-sjunga till scen-sjunga.. och ja... plintar har aldrig varit min grejj *huvva*

Bäst på hela kvällen var helt klart killen som sjöng "Papa don´t preach" tillsammans med Teresa och bestämde sig för att sjunga med sin bästa death metal röst.. kanske inte så kul för Teresa dock att bli kompad av honom men fick mig att skratta rakt ut så tack tack killen med metalrösten =)

Och visst är det trevligt med komplimanger.. men ja.. till och med "du är söt" kan bli lite störigt när det sagts OCH mimats upprepade gånger under 3 timmar.. särskilt när det varierades med "jag är en gammal gubbe", "jag är 43 år gammal", "jag har inga baktankar", "unga killar vill bara en sak men inte jag", "vill du ha en vän?", "Jag är chef"... Nej du är TJATIG och NEJ jag kommer inte ringa dig på ditt intemitthemummerutanmittjooobbnummer... som tog lång tid och mycket ansträngning att skriva ner.. Men en får inte klage..

Eller jo.. lite faktiskt.. för jag tror han filmade mig med sin mobilkamera samtidigt som jag filmade Teresa när hon sjöng.. Skumve..

Sjukskriven igen.. fast jobbar hälften så blir några få futtiga timmar om dagen.. och har haft dåligt samvete, känt mig som om jag är en latmask osv. men nu har jag bestämt mig för att vara lite snäll mot mig själv och erkänna att det faktiskt är jobbigt att bara gå till jobbet och jobba lite grann och att man ibland får tänka på sig själv..

Tränat idag och jag såg fram emot att rensa tankarna lite men inte då.. det visar sig att jag kan både hoppa, skutta OCH tänka på en massa jobbigt samtidigt.. skit också.. Känns som om jag vill springa och träna imorgon igen och ja gärna nu om det gått .. men lär väl vakna med träningsvärk så blir väl att vackert stappla runt här hemma istället..

Läste om en kille som googlat en tjejs namn 40 000 ggr, förföljt henne, brutit sig in i hennes bil, ringt henne på nätterna, dykt upp på hennes jobb, skickat blommor osv.. och ja man undrar ju.. hur i hela friden hann han med allt? och hur orkade han hålla på så i 7 år speciellt eftersom hon flyttade flertal gånger så han måste leta reda på henne.. ja man får ju helt klart säga att han har energi , dock inte tillräckligt med vett att använda det till något vettigt.. men man kan ju inte ha allt..

Neh dags för natti

Give me a break

Hmm ja visst kan man tro att universum kunde sammarbeta och helt enkelt göra saker och ting lite enklare när såna här saker händer.. men så funkar det inte ser ni.. Nej man kommer fortfarande inte minska i vikt om man bestämmer sig för att äta upp 4 alladinaskar på raken, man kommer fortfarande drömma mardrömmar, ögonfransarna kommer fortfarande att frysa ihop om man gråter när det är 10 minusgrader ute och knarkare kommer fortfarande sätta sig bredvid dig på tåget för att undra vad du har för skostorlek..

(Nej jag har inte ätit upp 4 alladinaskar för de som nu är oroliga men hmm ja lite julgodishysteri har drabbat även mig)

Igår var min första dag på jobbet efter lite mer än 3 veckors sjukskrivning och jag drabbades allt från hjärtklappning, magont, kallsvettningar och koncentrationssvårigheter men ja jag överlevde ju iaf =)

Begravning har varit och stenen är utvald m.m. men det kommer nog dröja ett bra tag tills allt sjunker in och jag verkligen förstår vad som faktiskt hänt. Det är helt overkligt att man bara kan gå och lägga sig och sen aldrig vakna mer när man inte varit sjuk och när man är 36 år gammal. Så är det iaf. Vi har än inte fått reda på exakt vad som hänt bara att det var något fel på hans hjärta. Och nu kan man inbilla sig att man tänker att "Oj vad jag ska leva och göra allt vad jag vill och tänkt att jag ska göra för man vet ju aldrig när det är försent" MEN nej så funkar det inte.. eller ja andra kanske gör det men inte jag hittills iaf.. Det skrämmer rent ut sagt skiten ur mig.. För visst vet man att man kommer att dö någon gång men det har man ju alltid räknat med kommer dröja tills man är minst 90-100 och inte att det kan ske när som.  Kommit fram till att jag nog är lite av ett paranoid kontrollfreak. För en sak som liksom stör mig är att om samma sak skulle hända mig så skulle jag vara den enda som inte visste om jag dött för ja då är jag ju liksom död..

Japp precis så normal är jag.. och det här är bara en bråkdel av allt man tänkt ;)

Näpp dags att sätta fart och ta sig ut på stan och hämta linserna m.m. ska till Nässjö ikväll och sedan vidare till Helsingborg och Teresa imorgon =)

Kramen

RSS 2.0