Jag förstår..
Nu förstår jag varför det är bra att vara singel.. För att man ska slippa förklara varför man ligger på alla fyra i klänning på balkonggolvet en söndagkväll och frenetiskt försöker gnugga golvet rent med en svamp..
Min balkong har mest fått leva sitt eget liv, som vanligt. När något är skitfult och inte har något hopp om att kunna bli fint och mysigt så ignorera jag det i hopp om att det antingen går upp i rök eller mirakulöst blir alldeles underbart. Inget av detta funkar.. någonsin.. MEN idag när jag kom hem från mamma och pappa så upptäckte jag hur underbart svalt det var på balkongen till skillnad från min bastu till lägenhet.. så jag tog min bok och satte mig och läste.. en sida.. sedan började tankarna vandra.. kanske skulle tomatplantan må bra av att bli planterad i en större kruka? Kanske skulle jag klippa bort lite vissna blad och kanske skulle jag.. Kom överrens med mig själv att jag helt avslappnat skulle läsa färdigt kapitlet innan jag tog tag i min balkong makeover.. Om jag minns vad jag läste? Njee..
Och i all denna fula hopplöshet (grått skadat balkonggolv, bruna sidor, avskavd färg, udda möbler och brända växter) så kom jag till insikt om att ja jag skulle minsann göra i ordning balkongen för min egen skull.. Nu kanske detta är något normala människor gör men för mig var det som en uppenbarelse som slutade med mig liggandes på balkonggolvet gnuggandes med en liten svamp... Nu blev det inte så stor skillnad.. men någon smuts måste ändå ha försvunnit med tanke på hur mkt jag fick med mig in fastklibbat på benen..
Så ikväll är jag tacksam för:
- Att min granne Britt inte var på sin balkong och såg när jag gnuggade på min
- Att 1,5 av mina 3 lavendelplantor verkar leva trots allt
- Att jag har en plan för morgondagen (köpa mer växter till min balkong.. mot bättre vetande, då de flesta dör inom en kort stund efter ha vistats i onaturligt hög värme)
- Att min semester nu faktiskt har börjat (även om jag inte riktigt fattat det än)
- Att jag ännu inte bränt mig sönder och samman
Har spenderat en del tid i solen för att försöka få lite färg. När jag kom hem till mamma och pappa igår så säger mamma: Men oj du har ju bränt dig på armarna. Varpå jag helt vuxet går i försvarsställning på 2 röda "Nej jag har inte bränt mig, man har inte bränt sig om det inte svider och det svider inte på armarna.. bara lite på ögonen..". Tur att man har föräldrar så att man kan få vara precis hur ovuxen som helst ibland =)
Funderar på om jag ska göra timjansdoftande rotfruktsgratäng nu eller om jag ska spara det till imorgon och njuta av lite svalka på balkong istället..
Får bli tända ljus, bok och filt på balkongen.. japp det lät inte helt tokigt faktiskt
