apatiskaflickan

Det beror ju inte på dig, utan mig..

Jag blir torr som fnöske i huden och läpparna vill anta läderform.

Jag blir elektrisk vilket ger mig stötar och håret flyger åt alla håll..

Jag vet aldrig vad jag ska ta på mig, antingen fryser jag som en galning eller svettas som en tok.

Jag stapplar stelbent runt i rädsla av att bryta ett ben eller två

Eller så spenderar jag min promenad till jobbet med att suga upp tö till knäna med mina jeans..

Inte tar jag dina bästa sidor till godo heller.. inget skidåkande eller skridskorglidande..

Jag har ångest över att alltid glömma cykellyset som ska visa var jag är i mörkret.

Och inga reflexer har jag heller..

Jag tror att det är natt när klockan egentligen bara är 4 och hur svårt har jag inte att ta mig upp på morgonen?

Inte heller tar jag till vara på att tända ljus i mörkret, i min lägenhet ska det minsann inte brinna..

Jag glömmer möbler och krukor på balkongen så de fryser sönder

Så även om du är gnistrande vacker och roar mig med pulkaåkande så tror jag du förstår varför vi behöver en paus ifrån varandra..


PS. Vi kan väl ändå ses en sväng över jul och nyår? Det är ju ändå då som vi är som bäst tillsammans. DS