apatiskaflickan

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva eller hur jag ska skriva det men det är heller inget jag kan undvika att skriva. Det som hänt är nu en del av mig. I fredags dog min storebror och igår, lördag, så fick jag reda på det. Han hade inte varit sjuk tidigare utan det hände plötsligt och i sömnen. Troligtvis något blodkärl som brustit. Exakt vad som hänt kommer vi få reda på senare.

Det kanske är lite absurt att jag skriver om det här men som sagt, hur ska jag någonsin kunna skriva någonting om jag inte först berättar om detta.

Allting känns overkligt och jag har än inte förstått det även om jag vet om det. För sånt här händer ju aldrig än själv, eller hur?

Jag befinner mig i en bubbla där allt nästan är som vanligt fast ändå långt ifrån. Det känns otäckt och läskigt att vara där men jag vet inte hur och om jag verkligen vill ut men det måste jag ju så småningom. Kanske är det bäst att utsätta sig för begravningsbyråer, genomgång av personliga saker m.m. för att man ska få det att sjunka in och bli verkligt?

Jag vet inte.. önskar att jag kan somna i natt. Känner mig långt ifrån trött..